Tänk vad en liten komplimang kan göra för en människa. Tyvärr märker man inte hur mycket det kan påverka förrän man själv helt plötsligt själv får en.
Förra veckan satt jag som vanligt i kassan på Maxi en sen kväll och bara väntade på att få gå hem, och folktomt som de var så går ju tiden så sakta så man nästa kunna ana att den gick åt fel håll....
Men så händer de. En kvinna i 40 års åldern kommer till min kassa för att köpa en påse jordnötter. Inget konstigt med det, en helt vanlig kund. Jag ler och hälsar, tar upp påsen, drar igenom varan i kassan, frågar om de var bra så, säger summan, tar emot pengarna tackar ger tillbaka växeln frågar om kvittot o tackar.
Men de här var ingen vanlig kund. Precis när hon ska ta påsen och gå så vänder hon sig mot mig, berättar att de är trevligt med glada o trevliga kassörer, tycker jag verkar va en sån där varm person som borde öppna eget och coh verkar va en bra människokännare. Oj säger jag...... Imponerande slutsatser efter att ha tagit emot en "vanlig" kund i kassan på Ica maxi.
Snacka om att jag levt på det länge. Nä kanske dags att börja ge okända människor mer komplimanger, för vad kan hända? det enda är ju att människorna kan få känna sig en aning uppskattade och det vill ju alla ibland.
Nej mission imorgon, att säga en komlimang till någon jag inte känner.... återkommer med resultatet.
Det tycker jag låter som en kanon bra idé det där. Man får oh ger som sagt alldeles för lite komplimanger.
SvaraRaderaoch det är bra att du börjar ialla fall :)
/hanna
Kul kul!! Håller med, man ska verkligen ta chansen att uppmärksamma människor omkring en!
SvaraRadera