Planerna för blodomloppet var att gå loppet då jag fått överta en arbetskollegas plats då han fått förhinder, men redan på vägen dit så börjar tävlingsdjävulen inom mig så smått visa sig, och innan starten gick så står jag i startfållan med alla andra joggare.
i Vanliga fall pallar jag inte ens att springa 1 km, o då sitter de nog främst i huvudet även om kroppen brukar säga ifrån. Men inte idag.
Idag gick de av bara farten, och mycke lättare än jag trodde. Tills man stannar. Benen blev snabbt pinnar och då försökte jag endå röra på mig efteråt och stretcha lite men icke.
Efter den berömda picknickpåsen, så var det bara att försöka stappla sig hem på stela ben och ömmande fötter. Går troligtvis ett år till nästa gång jag är i joggingstadiet igen....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar