Jag och Karin tänkte att vi skulle vara lite nyttiga och ta oss en långpromenad runt i vallentuna. Direkt när jag kom ut upptäckte jag att kameran var hemma. typiskt, men tänkte samtidigt att de kanske inte finns så mycket spännande att fota just under den tiden!
intet ont anande gick vi där och njöt av solen, men det gjorde någon annan oxå...
När vi skulle korsa en bro så låg han plötsligt där. En minst 2 meter lång och livsfarlig HUGGORM!!!! Och inte nog med det, han fräste oxå.
Ärrad för livet fortsatte vår promenad då ormen beslutat sig att ringla in i skogen igen och fortsätta lurpassa på små oskyldiga barn, dock inte lika avslappnad och trevlig.
Under resterande delen av promenaden hann vi träna våra skrikreflexer två ggr. Det ena för en sten och de andra har jag till och med förträngt....
får se hur många fler promenader det blir i framtiden....
usch funderar starkt på att stanna inne för evigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar